Här har vi en kille som blivit blyg på sistone. Första gången vi märkte det var förra veckan när vi var på mamma-barn. Då låg han på golvet och jag satt snett bakom honom och då tittade han runt sig och började gråta när han tittade på en mamma. Likadant igår när vi var några som träffades och lekte, då började han också gråta när han kom in efter sovstunden och det var många mammor och barn runt honom. Igår kväll var vi på kalas till barnens ena faster och då blev han också blyg och började gråta när vi kom dit, även om det bara var känt folk där. Han är ledsen en stund och sedan går det om :)